Blåbetong – det farliga byggmaterialet

Mellan 1929 och 1975 var blåbetong ett vanligt inslag i svenska byggprojekt. Den blåaktiga, porösa lättbetongen användes flitigt i både villor och flerfamiljshus, särskilt i väggar och bjälklag. Många uppskattade materialets isolerande egenskaper och lätta vikt – men det fanns en detalj som de flesta inte kände till: blåbetong innehåller radium.

Radium är ett radioaktivt ämne, och när det bryts ner bildas radon – en osynlig och luktfri gas som kan tränga ut i inomhusluften. Radon är farligt att andas in under lång tid, och i Sverige beräknas omkring 500 personer varje år få lungcancer till följd av radonexponering. Förutom att avge radon kan blåbetong också ge ifrån sig gammastrålning, vilket ytterligare ökar riskerna.

Eftersom radon varken syns eller luktar är det enda sättet att upptäcka höga halter att mäta dem. I Sverige är gränsvärdet för radon i bostäder och offentliga lokaler satt till 200 Bq/m³ som årsmedelvärde. För att få ett tillförlitligt resultat krävs en långtidsmätning, minst två månader, helst under eldningssäsongen (1 oktober–30 april).

Att göra en radonmätning är enkelt. Du beställer radonmätare, placerar dem enligt instruktionerna i de rum där ni vistas mest och skickar tillbaka dem för analys när mätperioden är över. Resultaten visar tydligt om halterna är förhöjda.

Om radonmätningen visar höga nivåer är nästa steg att ta reda på källan. Vid misstanke om blåbetong kan en expert göra en gammamätning för att mäta strålningen från väggar och byggmaterial. Om blåbetong är orsaken kan man vidta åtgärder som förbättrad ventilation, montering av radontapet eller i vissa fall borttagning av materialet.

Att känna till riskerna med blåbetong och radon är viktigt för både hälsa och trygghet. Genom att mäta, analysera och åtgärda kan vi minska riskerna och skapa en säker inomhusmiljö – där luften vi andas är lika trygg som hemmet vi bor i.